Glöm jubileums tårtan, minnesplaketterna och de artiga tillbakablickarna. Inga högtidstal! Bandet går upp, räknar in och kör – kort, hårt och snabbt, med en blandning av punk, gatuliv och knutna nävar. Punk blir inte större än så här. Det börjar med ett ackord som låter som en branddörr som sparkas upp. Sedan är det kört. Charlie Harper står fortfarande mitt i stormen. Samma sneda grin, samma obändiga tro på låten, publiken och punkens rätt att vägra bli rumsren. »Stranglehold«, »Warhead«, »Tomorrow’s Girls«, »Teenage« och »Party in Paris« är låtar som inte tillåter att du står längst bak och skrapar med foten i marken.